fredag 31 maj 2013

304 days to go: passed upgrade meeting, cool results, and paper submission in sight. Also work routine.




I’d had a very varying working flow since I last wrote. Some days of working until late late late, some days of literally doing nill, and some days of real “aha!” experience. Overall, I’m pretty happy with what the work that’s been done, but my routine has been in shambles which means that happiness and healthiness has taken a hit.
Ideally, my work routine is something like:
  • Get up early-ish, meditate, and eat breakfast (without reading/internetting).
  • Have some coffee and spend 10-20 minute freewriting<ref!> On the ipad about work-related thoughts and do a todo list.
  • Sit down with the computer, go through my work-related Buddhist contemplations, and start working with a pomodoro timer in 25-50 mins intervals without checking email or using Internet.
  • When I’m having lunch, go away from the desk, eat and read something interesting, check email, and take a half-hour walk outside to counter the post-lunch coma.
  • Have an evening free of work, and get to bed at a reasonable hour.
When I manage to keep on this track, I tend to have a great day, happiness wise and productivity wise. But if I sleep in and start the day faffing about on the net, it’s much more tempting to procrastrinate, compensate by working late, and sleep in the next day. I might get a decent amount done, but the happiness factor is low, and the guilt factor is high. And that’s been the predominately pattern the last few weeks, with some exceptions (like today).

Nevertheless, I have gotten stuff done. I had an upgrade meeting with external examiners two weeks ago, for which I had to write a few pages on my thesis introduction, and make a plan for the rest of my time up ‘til hand-in. (See the fancy GANTT chart above). The meeting went surprisingly well - it’s a rare pleasure to hear other people enthusiastic about your research!


My eternal first paper seems to have an end in sight; I managed to make this interesting simulated example using the uk 2007 Bluetongue outbreak.  What it shows is that if  the outbreak had beens  spreading for two months before being discovered,  then one could have tested a bunch of animals and gotten a pretty good idea of the trend despite not having observed it at the time!
 With this and another example in place, we’ve decided to submit the paper by the end of June to Proceedings of the Royal Society Biology (gulp…). So overall, things are definitely moving forward - there's hope yet.


Current status of the thesis:
Summary: 774 words, rough sketch.
Introduction: 861 words, rough draft.
Chapter 1: 837 words, rough structure draft.
Chapter 2:5451 words, revised yet again since last time.
Chapter 3:300 words, outline in place, research timeline now set up.
Chapter 4: 0 words.
Chapter 5: 0 words.
Bibliography:0 words.
Appendix: 0 words.

Total: 8223/50000 words. 878 more since last blog.

Average words per day needed until 01/04/2014: 137.

lördag 27 april 2013

338 days to go: current state of the thesis

Since the last time I updated, the first week was quite productive, and the second week terribly unproductive. Three meetings, and some more research work for my second chapter. I haven’t been doing very much writing new stuff; much of it had been incorporating feedback from one of my supervisors about the style of formalization the paper I’m writing should have, and discussing with my other supervisor about the structure of my introduction. Little done in terms of number of words, but hopefully a fair lift in the article quality.
The difficult thing about editing stuff is that (at least for me) it is easy to feel like I’m just stuck in one place forever and ever - getting an objective measure of how much progress I’ve actually made that can convince my self doubting mind seems nigh impossible.
For the coming weeks, I have an upgrade meeting coming up in a few weeks time that is intended to check that I’m on track for finishing my phd. For this I need one to two draft chapters written, a cover letter introducing my research, a list of “training"a planned structure of the thesis, and a concrete time plan for the coming year. I also got a poster accepted to a conference in July, so that needs to be written as well. I do tend to be able to work towards deadlines quite well, so that should move the word count upwards somewhat.
Current status:
Summary: 774 words, rough sketch.
Introduction: 800 words, rough draft.
Chapter 1: 837 words, rough structure draft.
Chapter 2:5206 words,revised 1 time since last time.
Chapter 3:300 words, outline in place, research to do.
Chapter 4: 0 words.
Chapter 5: 0 words.
Bibliography:0 words.
Appendix: 0 words.
Total: 7345/50000 words. 472 more since last blog.
Average words per day needed until 01/04/2014: 126.


tisdag 9 april 2013


356 days to go: countdown to thesis submission

I am currently registered as a PhD student, funded by a EU project to research novel statistical methods for analysing test results on the presence of pathogens in wildlife. I have been trying to do this for the last two years, and in a little less than one year  my funding runs out (my last quarterly payment is on 31st of December 2013, and 1st of April 2014 marks the end of my third year).

 Hm... That sounds scary.

In order to help produce a neat, 50k word package of novel research by that date, I have decided to start documenting my progress on a weekly basis.  This is both so that I can get a nice carrot of "wohoo! look how much I've got done in the last week", and a stick of risking publically admitting any woefully meager posts the times I fall prey to my all-too-common tendencies of plenty of procrastination. 

So! Here goes. A rule of thumb for a UK thesis seems to be 50 000 words, and somewhere between 60 and 300 pages.  This is a sketch of my thesis structure together with how much, or little, I have completed on each chapter and section thus far:

-----------------

How to count bugs in wild animals:
Some statistical methods for wildlife disease surveillance
[Note: This is a non-approved, silly title that most likely is very far from the final one]


Contents

Foreword
Current word count: 91
Current status: Dreamy visualisation of when I can afford to thank everyone for my finished, wonderful thesis.


Summary
Current word count: 200 
Current status: random scribbles


Introduction 
Current word count: 482
Current status: start of a rough structure

Chapter 1: 
A review of statistical methods used  in wildlife disease surveillance
Current word count: 800
Current status: Rough structure draft, and some structured reading done

Chapter 2:
Recovering dynamic trends from multiple test data
Current word count: 5000 words
Current status: Journal article in the final rounds (i.e. five more or so) of review before submission.
Deadline: Submission before summer, i.e before end of May.


Chapter 3. 
Correlation and causation in multi-pathogen arrays
Current word count: 300
Current status: First research phase
Deadlines: Preliminary first report due in two weeks,  Chapter draft by September 1st.


Chapter 4: ?
[Another method chapter, the content of which depending on data and what seems like a logical expansion]. 
Current word count: 0
Current status: Not started
Deadlines: Chapter Draft finished by Dec 1st.

Chapter 5:
Statistical results from the WildTech project
Current word count: 0
Current status: Not started
Deadlines: Chapter draft finished by Jan 1st.

Bibliography

Appendix


Total: 6873/50000 words.
Average words per day needed until 01/04/2014: 118

lördag 31 december 2011

Skottlandsbrev 6: En höst i Skottland

Innan man vet ordet av har en höst passerat och jag sitter hemma i Sverige på nyårsafton.
Som vanligt dyker den där dubbla känslan upp;
"Det var ju nyss det var sommar - jag har inte hunnit göra ett dyft!"
samtidigt som
"herregud vad mycket saker som hänt - det finns ingen möjlighet att beskriva allt!"

(Jag har en teori om att det har att göra med vår tidsuppfattning: händer det mycket så är man så uppe i nuet att framtiden kommer rusande samtidigt som dåtiden rusar bort med samma fart.)

Om jag i någon form av minnesanda för framtida barnbarn och andra intresserade skulle försöka plocka upp lite saker skulle det bli ungefär så här:


Augusti

Landa i Edinburgh efter några svenska sommarmånader.
Sedan snart åka på statistikkonferens i djupaste England (aka Coventry) via en oväntad tågresa efter att min väckarklocka envisades med att inte väcka mig i tid för det bokade flyget. Sedan vara på statistikkonferens och ha mycket roligt med nördande och hitta-berömd-statistiker-leken.

Glencoe


Redan veckan därpå blev det avbrott med Linda-besök och därtill hörande utforskande av skottska kullar och knott i Glencoe. Glencoe är ett av de närmaste områdena för vandring i skottska högländerna och kan definitivt rekommenderas - det är bedårande vackert! Man ska dock helst ha tillgång till bil; det fanns tillräckligt med vandringsleder inom gångavstånd för ett par dagars vandring men inte mycket mer.

Shlomo (närmast kameran) med gäster


Dessutom var den stora Fringe Festival i full gång (Edinburgh har 12 festivaler per år och åtskilliga mindre events, bland annat en filmfestival i juni, en matfestival  i juli och en sagofestival i oktober - se nedan), så några dagar tillbringades med att springa på komedishower, akrobatuppsättningar av Shakespeare och konserter av ensamma vokalister som använde sin röst som en hel orkester.


Augusti avslutades med en veckas jobbande i Karditsa i centrala Grekland, minst fem timmars bussfärd från närmaste storstad.  Målet med resan var att få tag på fina, prydliga data och vara helt klar för att göra en massa häftiga statistiska analyser så fort jag kom hem.
Det.... var inte riktigt vad som hände. Kombinationen av en stark hierarkisk kultur, en chef som har en helt egen agenda för vem som ska göra vad med intressanta siffror, och en krisande grekisk ekonomi som gjorde att folk var borta på alla möjliga krismöten gjorde att jag inte kom hem med det jag hade väntat mig - men väl med ett antal nya kontakter, minnen av god mat och det majestätiska meteora, och inte minst ett par handgjorda sandaler gjorda av poet-sandalmakaren i Aten. Inte en helt förspilld resa med andra ord!

Poet och sandalmakare


September

De första veckorna var tillräckligt lugna för att jag skulle kunna börja landa i min höstrutin - meditera några morgnar i veckan, cykla ut på landet till Roslin Institute ett par dar i veckan, träna lite aikido och arbeta på BioSS. Omväxlande pissväder och strålande sol, precis som det brukar vara i Skottland. Andra halvan av september kom sedan vördade Fader och Moder på besök för firande av pappas 60-årsdag. I sällskapet fanns även mina två syskon och Linda.  Det blev några intensiva dagar med god mat, shopping, whiskyprovning (med Cadenhead, som jag fått anledning att återkomma till fler gånger), och lite hederligt turistande såsom Camera Obscura, fyllt med optiska illusioner och Scottish sea bird centre i det mycket pittoreska fiskesamhället North Bewick.

Familjen på besök



Så fort föräldrarna åkt var det dags för ytterligare en jobbresa till Grekland, denna gång på stort projektmöte  tillsammans med doktorandkollega samt handledare. Ibland är det här med forskning som yrke ganska trevligt. Visserligen var det mest arbete, men det fanns tid för en del sol och bad och ett par fantastiska fiskmiddagar.

Halkidiki - hårt jobbandes

Oktober

Några hundra meter från min lägenhet finns det Skottska centret för sagoberättning. Jag har gått förbi där åtskilliga gånger, och alltid undrat vad det är för ett kufiskt ställe. I slutet av oktober arrangerade dom sin årliga sagoberättarfestival, så vi tog chansen att besöka lite olika evenemang; en italiensk kvinna från Sardinien som hade åkt runt och intervjuat gamla kvinnor i byarna där, och som berättade sagor tonsatt av traditionell musik framförd av hennes make; grekiska sagoberättare som berättade sagor ur den klassiska mytologin ackompanjerat av dansare; några stycken skottar norrifrån som berättade lokala sagor; och den stora grande finale - berättande av hela odysseen, från början till slut, av ett tjugotal berättare som avlöste varandra och framförde den utantill, och utifrån deras egna personlighet och berättarstil. 
Det är svårt att beskriva sånt här i andra hand, men jag lyckades i alla fall spela in några av de skottska sagorna, och har lagt upp dom nedan:














Resten av november och december gick snabbt (med undantag för ett kortare Sverigebesök som innefattade besök på Statens Veterinärsmedicinska Anstalt med sågade älgkäkar, flådda björnar, en död lodjursunge och en berguv).
Månaderna passerade i  en ganska stabil blandning av meditation, en massa pluggande för att försöka hänga med i de två mattekurser jag läst under hösten, lite försök att få ihop en vetenskaplig artikel, aikidoträning inför en gradering, vara statistiklärare åt en tandläkare,   några svampturer (jag var med Southeast Scotland Funghi Society på en exkursion!), och regnigt, skottskt väder.
Skottsk höst!


Efter en sista vecka med panikpluggande för att klara av en inlämningsuppgift, en lägenhetsfest med några av Ollies vänner, lite teaterbesök, och fyra dagar i sträck av alldeles för lite sömn, satte jag mig så en sista gång på de något obekväma, gula stolarna i Ryan Airs trånga flygplan för att så komma hem till fädernelandet med lite kalle anka, gamla vänner och klassisk Julmat. En efterlängtad avrundning på året!


torsdag 11 augusti 2011

Skottlandsbrev 5: Pausbilder från Sverige


Återkommer med festivaluppdatering (ska bara hinna gå lite på den först), men i väntan på det kommer lite bilder från de senaste tre veckorna i Sverige. Svensk sommar är vacker!

















torsdag 16 juni 2011

Skottland 4: en cyklande uppdatering

Det har gått cirka 2,5 månader sedan jag flyttade till Edinburgh - och tiden har sannerligen börjat rusa på sistone!

Om att cykla

Det som varit allra roligast sen sist jag skrev var nog att få igång min cykel igen, samma cykel som jag hade hemma i Sverige. Det var en ganska omständlig process (som jag nog gjorde lite extra omständlig baraföratt :-)):

- Skaffa en kartong från en lokal cykelaffär, och försök knöggla ner i väskan.

-Flyg till föräldrahemmet.

-Knöggla ner cykel

-Flyg tillbaka med cykel och bär hem den sent om kvällen.

-Packa upp cykel

-Skruva isär cykel

-Cykla genom stan med cykelram på armen (på cykel lånad av snäll doktorandkollega) till en lokal spraymålare.

Få tillbaka en grön och skön cykel

-Skruva ihop cykel

-TaDa!

Hela grejen med att cykla är mycket mer laddad här än jag är van vid. Hemmavid är det mest några miljöpartister som pratar cykelbanor med jämna mellanrum; I Skottland inns det rejäla gräsrotskampanjer som Spokes,som ger ut månatliga veckobrev om hur cyklingen förbättras, av universitet betalade cykelreparationer, cykelinköp sponsrade av arbetsgivaren m.m. Jag var till och med på en gratis cykelreparationskurs på Bike Station

Bike Station är ett grymt häftigt ställe. Drivet till stor del av volontärer, har en uppsjö av reservdelar för en billig penning, och man kan hyra cykelverkstan för 4 pund i timmen, med mekaniker i närheten som man kan fråga.

Orsaken till denna propaganda för cyklandets alla fördelar är såklart att Skottland (eller Storbritannien för den delen) inte direkt är cyklingens förlovade land. Enligt den här studien cyklar 2.8% av alla skolbarn i Skottland (6% i Edinburgh), medan 40% (!) av alla skolbarn cyklar i Sverige. Det är en ganska rejäl skillnad det. Det finns "cykelbanor" längs med de flesta större vägar, men dom inskränker sig till en markering i vägrenen nedanför trottoaren, vilket gör att man cyklar på samma villkor som bilarna.

Ibland kan det vara bra, men när man t.ex. ska ta sig igenom tvåfiliga rondeller efter att ha cyklat längs med fyrfiliga stora vägar (bilden ovan visar t.ex. cykelvägen från mitt andra kontor ute i Bush), börjar i alla fall jag känna lite obehag. Speciellt inte när rondellerna är så här bisarra konstruktioner:

Acklimatisering

Jag insåg häromdagen att jag redan tycker bättre om Edinburgh som stad efter några få månader än vad jag tyckte om Uppsala efter att ha bott där i ca fem år. Den är mycket mer varierande, mer intressanta byggnader, och i alla fall vad jag kunnat märka många fler trevliga små smultronställen i och omkring staden. Den ekologiska affären Eatly (bilden till vänster är därifrån), teaffären Anteaques som säljer te, anikviteter och Scones med clotted cream, Royal Garden och Hollyrood park med de fantastiska klipporna. Jag börjar helt enkelt trivas! Sedan saknar jag fortfarande ett större socialt nätverk, och det kommer nog att ta sin tid innan jag får. Men att Edinburgh har potential finns det ingen tvekan om.
Kram på er!
Skottska hälsningar,
Gustaf

En hallonglass gjord på lokal mjölk på muren vid Anstruther, en och en halv timmes bilfärd utanför Edinburgh. Vi var på väg för att besöka Isle of May, men missade färjan. Bättre lycka nästa gång! (och vi fick i alla fall äta storbritanniens mest prisbelönta fish 'n chips :-))


måndag 16 maj 2011

Skottlandsberättelse tre


De senaste veckorna har dominerats av tre saker: IKEA, D.I.Y och bröllop.
Men
allra först, något jag fann i det lokala snabbköpet:

haggispizza!

Just denna lokala delikatess har jag ännu inte smakat...

IKEA och D.I.Y.
Det hela började med att jag behövde skaffa en lite bättre säng än den målarfärgsaktiga saken med rosa sänggavel som tidigare hyresgäster lämnat kvar. Som svenska är den mest naturliga lösningen till detta problem att besöka IKEA.
Som tur är har just denna typ av lösning även spritt sig till resten av världen, så Ollie (=lägenhetsdelare) och Lisa (=lägenhetsdelares flickvän) hängde gärna på för att hjälpa mig med transporten, såväl till som från ikea.

Och när vi väl var där så kunde man ju lika gärna satsa lite på att förbättra lägenheten, inte sant? Åtminstone skaffa en osthyvel.

Efter fem timmar snarare än de planerade två kämpade vi oss ut genom kassorna strax efter stängningsdags, med en röd och en brun hylla, en säng i många delar, en 35kg tung madrass, fyra kryddhyllor, ett krokräcke, en magnetisk knivlist, två spexiga, vågiga speglar, två bunkar och ett rivjärn. Men se, någon osthyvel hade de förtappade skottska själarna inte!

40cm ikeakvitto på ikea-överkast

Sedan dess har vi ägnat alldeles för många timmar åt D.I.Y, (Do It Yourself), som britterna kallar det, eller hemsnickeri på vanlig svenska. Vi har borrat i väggar, köpa minst åtta olika förpackningar med skruv, tre förpackningar med plugg, och en mysko ekolodspryl som kan känna av lite mer solida bjälkar bakom gipsväggar så tunna att jag är rädd för att de ger med sig om jag råkar ramla lite för hårt sen kväll.
Och det är långt ifrån klart; det finns fortarande speglar att sätta upp speglar, för att inte prata om krok för att hänga upp cykeln på, linolioum att skydda väggen bakom cykeln med, träningsredskap för Ollie så han kan öva klättring även med en frakturskadad stortå, och allt möjligt annat som säkert kommer dyka upp allt eftersom.
Jag har aldrig mekat så mycket som jag gjort de senaste veckorna!

(Som grädde på moset åkte vi tre doktorander som delar rum till IKEA i fredags och köpte saker att göra våran studiekammare lite mer hembonad med. Vi var tvungna att ta taxi tillbaka.... Men krokarna i form av hundrumpor är fina!)

En intressant sak jag har börjat inse är hur begränsat mitt ordförråd egentligen är. Håller man sig till akademiska saker går det bra, men de senaste dagarna har jag varit tvungen att fråga betydelsen av saker som whinger (gnällspik), MDF (spånskiva), fixings (plugg o. dyl. för väggar), stud (tvärbjälke i väggar), och en hel massa andra vardagsord som jag helt enkelt inte kommit i kontakt med tidigare. Och att förstå 15-åriga killar på stan som pratar arbetarklass-skotska är fullkomligt omöjligt! (Måste forska lite om det där med klass och storbritannien framöver - det verkar vara mycket mer relevant här än hemma i Sverige).


Bröllopet


Förra fredagen gifte sig Valerie som är min tidigare kollega från Smittskyddsinstitutet. Hon studerade tidigare i Edinburgh och träffade sin blivande make här, så det var bara naturligt att hon skulle gifta sig här också. Och trots att jag bara fick reda på att jag skulle flytta hit två månader innan bröllopet, bjöd hon in mig till den ypperligt roliga bröllopsfesten.

Den här krabaten tyckte inte dansgolvet verkade roligt...


Skottska bröllopsfester tycks vara aningen mer uppsluppna än svenska - jag fick skavsår av allt dansande!

Notera kilten, livebandet och de fantastiska väggarna!

Dansgolvet släpps fritt efter Valeries och Robins första dans.

Det finns något som kallas "ceilidh", som är ungefär samma sak som svenska ring- och logdanser. Dessa tycks vara mer eller mindre obligatoriska på alla möjliga skottska tillställningar, och det fantastiska husbandet körde säkert en sex, sju olika varianter. På en av dessa lyckades jag spräcka byxorna efter att saker och ting gått aningen vilt till.

Efter det tog jag det lite mer lugnt, men fick i alla fall chansen att fånga den nästa sista dansen för kvällen:

Kvällen avslutades som sig bör i Skottland med "Auld Lang syne", som svenska scouter känner igen som "När lägerelden brunnit ut". Den var aningen mer livlig och dansant än vad som brukar vara fallet på lägerbål :-).

Väggarna i entren till festlokalen var fulla av dessa fantastiska skulpturer, ca 30cm höga.

Nästa helg besöker jag Sverige igen, och får förhoppningsvis njuta lite av svensk vår/försommar.

Tankar och saknad till släkt vänner och läsare,
Gustaf