De senaste veckorna har dominerats av tre saker: IKEA, D.I.Y och bröllop.
Men
allra först, något jag fann i det lokala snabbköpet:
haggispizza!
Just denna lokala delikatess har jag ännu inte smakat...
IKEA och D.I.Y.
Det hela började med att jag behövde skaffa en lite bättre säng än den målarfärgsaktiga saken med rosa sänggavel som tidigare hyresgäster lämnat kvar. Som svenska är den mest naturliga lösningen till detta problem att besöka IKEA.
Som tur är har just denna typ av lösning även spritt sig till resten av världen, så Ollie (=lägenhetsdelare) och Lisa (=lägenhetsdelares flickvän) hängde gärna på för att hjälpa mig med transporten, såväl till som från ikea.
Och när vi väl var där så kunde man ju lika gärna satsa lite på att förbättra lägenheten, inte sant? Åtminstone skaffa en osthyvel.
Efter fem timmar snarare än de planerade två kämpade vi oss ut genom kassorna strax efter stängningsdags, med en röd och en brun hylla, en säng i många delar, en 35kg tung madrass, fyra kryddhyllor, ett krokräcke, en magnetisk knivlist, två spexiga, vågiga speglar, två bunkar och ett rivjärn. Men se, någon osthyvel hade de förtappade skottska själarna inte!
40cm ikeakvitto på ikea-överkast
Sedan dess har vi ägnat alldeles för många timmar åt D.I.Y, (Do It Yourself), som britterna kallar det, eller hemsnickeri på vanlig svenska. Vi har borrat i väggar, köpa minst åtta olika förpackningar med skruv, tre förpackningar med plugg, och en mysko ekolodspryl som kan känna av lite mer solida bjälkar bakom gipsväggar så tunna att jag är rädd för att de ger med sig om jag råkar ramla lite för hårt sen kväll.
Och det är långt ifrån klart; det finns fortarande speglar att sätta upp speglar, för att inte prata om krok för att hänga upp cykeln på, linolioum att skydda väggen bakom cykeln med, träningsredskap för Ollie så han kan öva klättring även med en frakturskadad stortå, och allt möjligt annat som säkert kommer dyka upp allt eftersom.
Jag har aldrig mekat så mycket som jag gjort de senaste veckorna!
(Som grädde på moset åkte vi tre doktorander som delar rum till IKEA i fredags och köpte saker att göra våran studiekammare lite mer hembonad med. Vi var tvungna att ta taxi tillbaka.... Men krokarna i form av hundrumpor är fina!)
En intressant sak jag har börjat inse är hur begränsat mitt ordförråd egentligen är. Håller man sig till akademiska saker går det bra, men de senaste dagarna har jag varit tvungen att fråga betydelsen av saker som whinger (gnällspik), MDF (spånskiva), fixings (plugg o. dyl. för väggar), stud (tvärbjälke i väggar), och en hel massa andra vardagsord som jag helt enkelt inte kommit i kontakt med tidigare. Och att förstå 15-åriga killar på stan som pratar arbetarklass-skotska är fullkomligt omöjligt! (Måste forska lite om det där med klass och storbritannien framöver - det verkar vara mycket mer relevant här än hemma i Sverige).
Bröllopet
Förra fredagen gifte sig Valerie som är min tidigare kollega från Smittskyddsinstitutet. Hon studerade tidigare i Edinburgh och träffade sin blivande make här, så det var bara naturligt att hon skulle gifta sig här också. Och trots att jag bara fick reda på att jag skulle flytta hit två månader innan bröllopet, bjöd hon in mig till den ypperligt roliga bröllopsfesten.
Den här krabaten tyckte inte dansgolvet verkade roligt...
Skottska bröllopsfester tycks vara aningen mer uppsluppna än svenska - jag fick skavsår av allt dansande!
Notera kilten, livebandet och de fantastiska väggarna!
Dansgolvet släpps fritt efter Valeries och Robins första dans.
Det finns något som kallas "ceilidh", som är ungefär samma sak som svenska ring- och logdanser. Dessa tycks vara mer eller mindre obligatoriska på alla möjliga skottska tillställningar, och det fantastiska husbandet körde säkert en sex, sju olika varianter. På en av dessa lyckades jag spräcka byxorna efter att saker och ting gått aningen vilt till.
Efter det tog jag det lite mer lugnt, men fick i alla fall chansen att fånga den nästa sista dansen för kvällen:
Kvällen avslutades som sig bör i Skottland med "Auld Lang syne", som svenska scouter känner igen som "När lägerelden brunnit ut". Den var aningen mer livlig och dansant än vad som brukar vara fallet på lägerbål :-).
Väggarna i entren till festlokalen var fulla av dessa fantastiska skulpturer, ca 30cm höga.
Nästa helg besöker jag Sverige igen, och får förhoppningsvis njuta lite av svensk vår/försommar.
Tankar och saknad till släkt vänner och läsare,
Gustaf
