Det har gått cirka 2,5 månader sedan jag flyttade till Edinburgh - och tiden har sannerligen börjat rusa på sistone!
Om att cykla
Det som varit allra roligast sen sist jag skrev var nog att få igång min cykel igen, samma cykel som jag hade hemma i Sverige. Det var en ganska omständlig process (som jag nog gjorde lite extra omständlig baraföratt :-)):
- Skaffa en kartong från en lokal cykelaffär, och försök knöggla ner i väskan.
-Flyg till föräldrahemmet.
-Knöggla ner cykel
-Flyg tillbaka med cykel och bär hem den sent om kvällen.
-Packa upp cykel
-Skruva isär cykel
-Cykla genom stan med cykelram på armen (på cykel lånad av snäll doktorandkollega) till en lokal spraymålare.
Få tillbaka en grön och skön cykel
-Skruva ihop cykel
-TaDa!
Hela grejen med att cykla är mycket mer laddad här än jag är van vid. Hemmavid är det mest några miljöpartister som pratar cykelbanor med jämna mellanrum; I Skottland inns det rejäla gräsrotskampanjer som Spokes,som ger ut månatliga veckobrev om hur cyklingen förbättras, av universitet betalade cykelreparationer, cykelinköp sponsrade av arbetsgivaren m.m. Jag var till och med på en gratis cykelreparationskurs på Bike Station
Bike Station är ett grymt häftigt ställe. Drivet till stor del av volontärer, har en uppsjö av reservdelar för en billig penning, och man kan hyra cykelverkstan för 4 pund i timmen, med mekaniker i närheten som man kan fråga.
Orsaken till denna propaganda för cyklandets alla fördelar är såklart att Skottland (eller Storbritannien för den delen) inte direkt är cyklingens förlovade land. Enligt den här studien cyklar 2.8% av alla skolbarn i Skottland (6% i Edinburgh), medan 40% (!) av alla skolbarn cyklar i Sverige. Det är en ganska rejäl skillnad det. Det finns "cykelbanor" längs med de flesta större vägar, men dom inskränker sig till en markering i vägrenen nedanför trottoaren, vilket gör att man cyklar på samma villkor som bilarna.
Ibland kan det vara bra, men när man t.ex. ska ta sig igenom tvåfiliga rondeller efter att ha cyklat längs med fyrfiliga stora vägar (bilden ovan visar t.ex. cykelvägen från mitt andra kontor ute i Bush), börjar i alla fall jag känna lite obehag. Speciellt inte när rondellerna är så här bisarra konstruktioner:
Acklimatisering
Jag insåg häromdagen att jag redan tycker bättre om Edinburgh som stad efter några få månader än vad jag tyckte om Uppsala efter att ha bott där i ca fem år. Den är mycket mer varierande, mer intressanta byggnader, och i alla fall vad jag kunnat märka många fler trevliga små smultronställen i och omkring staden. Den ekologiska affären Eatly (bilden till vänster är därifrån), teaffären Anteaques som säljer te, anikviteter och Scones med clotted cream, Royal Garden och Hollyrood park med de fantastiska klipporna. Jag börjar helt enkelt trivas! Sedan saknar jag fortfarande ett större socialt nätverk, och det kommer nog att ta sin tid innan jag får. Men att Edinburgh har potential finns det ingen tvekan om.
Kram på er!
Skottska hälsningar,
Gustaf
En hallonglass gjord på lokal mjölk på muren vid Anstruther, en och en halv timmes bilfärd utanför Edinburgh. Vi var på väg för att besöka Isle of May, men missade färjan. Bättre lycka nästa gång! (och vi fick i alla fall äta storbritanniens mest prisbelönta fish 'n chips :-))
